Hallå där!
Var ju inte igår direkt.. Men det kanske kan ändras? Tänkte nämligen försöka börja blogga igen. Visst, det har ni ju aldrig hört förr eller hur? ;)
Jag önskar faktiskt att jag hade skrivit hela tiden, åtminstone nångång hade jag ju kunnat skrivit, då hade man kunnat gått tillbaka och läst det senare i livet och kanske skrattat åt eländet, vem vet. Men det är väl aldrig försent att börja igen antar jag.
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja heller. Det har hänt så jävla mycket, men det mesta vill jag nog hålla för mej själv. Än så länge iallafall. Jag kan ju tänka mej att ni undrar vad som hände med Micke? Vi som skulle gifta oss och allt.. Vi ställde in bröllopet och jag flyttade hem. Det funkade inte helt enkelt. Man är två i ett förhållande och båda måste vara engagerade. Jag kan tänka mej att många av er tänker att 'dom var ju ändå så unga' och annat blaj i samma stil. Så var det inte. Jag vill inte skriva så mycket om Micke, både av respekt till honom och av personliga skäl såklart. Jag kan bara säga att han är en väldigt underbar person, som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta, men droger förstör väldigt mycket, speciellt familjer. Och just nu känns det som om att nästan inget av det var värt det. Men det finns en sak jag inte ångrar och aldrig kommer ångra, och det är Prinsessan. När vi bestämde oss för att skaffa hund så var det liksom 'ja klart vi ska ha hund, gud va roligt' och sen när hon kom så var det bara roligt såklart. Det är fortfarande bara roligt att ha henne, hon är ju min bästa vän och bäbis! Men vägen hit har inte bara varit rolig, som sagt jag ångrar inte att jag har Sessan för 1millisekund, men jag önskar att hon sluppit vara med och se allt skit. Hon förtjänade inte det. Men gjort är gjort och jag hoppas att hon inte tänker på allt som varit. Låter ju lite töntig kanske, hon är ju 'bara' en hund, men hon är så intelligent, alldeles för intelligent för sitt eget bästa ibland tror jag. Om ni hade sett henne när vi kom hem och allting inte var som det skulle så hade ni förstått..
Men nog om det!
Allting som hänt är inte bara deprimerande: Jag rider ju hos Pernilla och har ridit Mowina sen i höstas och det har ju gått väldigt bra. Provade även Gabbe och det gick inte så jättebra direkt, han kastade av mej och sen har jag ridit honom 2 gånger på banan efter det, och det var väldigt läskigt. Haha fegis man blir när man blir äldre. Men Mowina har ju åkt på betäckning, det lär ju vart ca 2 månader sen? Så då har jag ridit lite andra hästar, först red jag Peggy, en connemara-ponny, väldigt snäll och söt, och duktig, hon var ju unghäst och ändå så lugn och snäll. Men så blev hon såld så nu rider jag på Rozz, Pernillas foderhäst, och det går jättebra. Hon är lite speciell haha. Hon kan vara hur vild som helst i stallet, hon vägrar stå still och trampar runt som en galning på gången, vevar med hovarna och gnäggar, sen när man fått på alla grejjer och går mot banan så är hon mycket lugnare och sen när man hoppat upp och ska iväg då är hon lite seg. Haha så söt! Jag har ju Sessan med mej när jag rider och dom gillar varandra, men det blir lite väl mycket bus ibland. När Sessan springer förbi och Rozz inte får springa efter så brukar hon kasta med huvudet och göra några skutt. Och häromdagen körde hon faktiskt en Mowina när jag höll in henne: hon reste sej lite och skuttade framåt. Sen skrämmer dom upp varandra också, om Rozz 'ser' nånting så börjar Sessan glo på det också och reser ragg och voffar lite och då blir det ett jävla liv, men det kan vara tvärtom ibland också. Ja dom är så söta så man kan bara skratta. Men sist jag var ut så var dom hemska båda två, då var det jobbigt, men dom hade väl en massa överskottsenergi.
Ja och eftersom vi ändå är inne på det här med stallet så måste jag ju nämna att Pernilla ska flytta hit till Jäderfors! Woop woop! Kommer bli jättenära för mej ju! Så mysigt :D
Jag skulle (ska väl fortfarande, typ iallafall) ha Mowina på foder när hon kom hem från betäckningen och då tänkte jag ställa henne i Årsunda där Carro har sin häst, men det skulle ju bli lite dyrt att sitta och åka från Jäderfors till Årsunda varje dag, plus att betala stallhyran på 1700kr. Fast vi tänkte ju samåka så mycket som möjligt, men det blir ju en del åkande ändå. Men nu när Pernilla ska bo här så är det ju helt klart bäst att Mowina får stå där också, gratis också haha. Men jag ska hjälpa till så mycket jag kan! Sen åker ju hon till Irland lite då och då, så då blir det väldigt enkelt för mej att ta in/utsläpp och fixa allt annat så att hennes mamma slipper åka så mycket.
Sen vet väl de flesta att jag jobbar som croupier? Det är så himla kul! Lätt bästa jobbet haha. I början var det lite jobbigt, för jag är ju lite blyg och osäker så det var vissa som körde lite med mej, men nu är jag mer säker så nu är det inga problem. T.ex i lördags var det en väldigt full kille som spelade och så kastade han markerna så då fick han gå, men han hade ju iofs inga marker kvar haha, rätt åt honom. Jag hatar dock att spela mot såna som man känner bra och så vinner jag allt på en gång, det känns lite surt, men åh andra sidan så får man skylla sej själv om man spelar.. Men jag älskar när det kommer såna där kaxiga jävlar som säger 'hon kommer ändå bli tjock' så får jag 21 på typ 5-6 kort. Haha skadeglädje is the shit! T.ex i helgen så var det en sån som sa så hela tiden för jag fick bara 2-3-4 som första kort flera gånger, men fick ändå 21 flera gånger och han förlorade. Mohaha xD
Det är faktiskt väldigt bra för mitt självförtroende det här jobbet. Jag tycker ju själv inte att jag är så jätteduktig, jag blandar inte korten så snabbt (25-30 sekunder, haha ja jag har tagit tid, dock är 45sekunder max vad det får ta), jag lägger inte ut korten så snabbt (för att jag vill inte ha det slarvigt utlagt utan vill ha korten rakt och snyggt) och jag räknar inte supersnabbt alla gånger, men de flesta säger att jag är duktig. I helgen kom en personal fram på Lobby och berömde mej och sa att jag var duktig. Det är skönt att höra. Och första gången jag träffade Sanna (hon jobbar också som croupier här i Sandviken, jätteduktig!) så visste inte jag vem hon var så stod hon och en kille och spelade, eller ja hon spelade inte direkt för det får vi inte, hon hjälpte honom, och så sa hon åt mej att lägga korten si och så och så räknade hon och sa på vilka som jag skulle ge marker och vilka jag skulle ta och vilka som gick jämt upp. Skitdryg var hon, blev riktigt irriterad haha! Men jag lyssnade inte utan räknade och la ut markerna när jag hade kollat att det stämde och sen efteråt så kom hon fram och berättade att hon också jobbade som croupier och hon tyckte att jag var duktig. Det värmde kan jag säga! Men jag började lägga korten som hon sa faktiskt, så hon är väldigt nöjd ;) När jag gjorde praktik gjorde jag det med en tjej som heter Emma och hon är sjukt snabb kan jag lova! Men hon har jobbat i typ 1 år tror jag, och hon sa att jag räknade väldigt snabbt och det var också skönt att höra. Sen var chefen på besök en gång och sa också att jag var duktig. Och varje helg är det alltid nån som spelar som säger att jag är bra. Det värmer verkligen! :D
Sen vet ni nog att jag pluggade på CVL förut? Det gör jag fortfarande.. Blev inte klar förra terminen pga allt jävla skit, jag var ju deprimerad och hade massa annat att tänka på också så förde över lite poäng till denna termin så att jag skulle göra klart. Men det blev inte som jag tänkt denna termin heller, så lär lägga på ett kol nu för den sista juni ska jag vara klar. Har iofs bara 1 prov kvar i matte och 1 i spanska. Men jag satsar på matten för det är viktigast.
Angående min depression så går jag hos en snubbe och snackar, och så har jag ätit antidepressiva men det blev inte bättre av det så slutade. Plus att det var en del andra saker som gjorde att jag slutade med dem, jag har lite piller-fobi som ni kanske förstår..
Ojoj vilket långt inlägg! Men så blir det väl när man har haft ett såpass långt uppehåll.
Idag ska jag plugga och så ska jag ringa några samtal samt höra med Caroline om hon vill ses en liten stund, vi har lite girltalk att ta igen.. ^^ Och så har jag pengar och korn som hon ska ha och så vill jag gärna ha bilderna sen förra helgen hehe :)
Men ni får ha det fint tills vi hörs igen! Förhoppningsvis nån dag framöver ;)
Var ju inte igår direkt.. Men det kanske kan ändras? Tänkte nämligen försöka börja blogga igen. Visst, det har ni ju aldrig hört förr eller hur? ;)
Jag önskar faktiskt att jag hade skrivit hela tiden, åtminstone nångång hade jag ju kunnat skrivit, då hade man kunnat gått tillbaka och läst det senare i livet och kanske skrattat åt eländet, vem vet. Men det är väl aldrig försent att börja igen antar jag.
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja heller. Det har hänt så jävla mycket, men det mesta vill jag nog hålla för mej själv. Än så länge iallafall. Jag kan ju tänka mej att ni undrar vad som hände med Micke? Vi som skulle gifta oss och allt.. Vi ställde in bröllopet och jag flyttade hem. Det funkade inte helt enkelt. Man är två i ett förhållande och båda måste vara engagerade. Jag kan tänka mej att många av er tänker att 'dom var ju ändå så unga' och annat blaj i samma stil. Så var det inte. Jag vill inte skriva så mycket om Micke, både av respekt till honom och av personliga skäl såklart. Jag kan bara säga att han är en väldigt underbar person, som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta, men droger förstör väldigt mycket, speciellt familjer. Och just nu känns det som om att nästan inget av det var värt det. Men det finns en sak jag inte ångrar och aldrig kommer ångra, och det är Prinsessan. När vi bestämde oss för att skaffa hund så var det liksom 'ja klart vi ska ha hund, gud va roligt' och sen när hon kom så var det bara roligt såklart. Det är fortfarande bara roligt att ha henne, hon är ju min bästa vän och bäbis! Men vägen hit har inte bara varit rolig, som sagt jag ångrar inte att jag har Sessan för 1millisekund, men jag önskar att hon sluppit vara med och se allt skit. Hon förtjänade inte det. Men gjort är gjort och jag hoppas att hon inte tänker på allt som varit. Låter ju lite töntig kanske, hon är ju 'bara' en hund, men hon är så intelligent, alldeles för intelligent för sitt eget bästa ibland tror jag. Om ni hade sett henne när vi kom hem och allting inte var som det skulle så hade ni förstått..
Men nog om det!
Bästa Prinsessan <3
Allting som hänt är inte bara deprimerande: Jag rider ju hos Pernilla och har ridit Mowina sen i höstas och det har ju gått väldigt bra. Provade även Gabbe och det gick inte så jättebra direkt, han kastade av mej och sen har jag ridit honom 2 gånger på banan efter det, och det var väldigt läskigt. Haha fegis man blir när man blir äldre. Men Mowina har ju åkt på betäckning, det lär ju vart ca 2 månader sen? Så då har jag ridit lite andra hästar, först red jag Peggy, en connemara-ponny, väldigt snäll och söt, och duktig, hon var ju unghäst och ändå så lugn och snäll. Men så blev hon såld så nu rider jag på Rozz, Pernillas foderhäst, och det går jättebra. Hon är lite speciell haha. Hon kan vara hur vild som helst i stallet, hon vägrar stå still och trampar runt som en galning på gången, vevar med hovarna och gnäggar, sen när man fått på alla grejjer och går mot banan så är hon mycket lugnare och sen när man hoppat upp och ska iväg då är hon lite seg. Haha så söt! Jag har ju Sessan med mej när jag rider och dom gillar varandra, men det blir lite väl mycket bus ibland. När Sessan springer förbi och Rozz inte får springa efter så brukar hon kasta med huvudet och göra några skutt. Och häromdagen körde hon faktiskt en Mowina när jag höll in henne: hon reste sej lite och skuttade framåt. Sen skrämmer dom upp varandra också, om Rozz 'ser' nånting så börjar Sessan glo på det också och reser ragg och voffar lite och då blir det ett jävla liv, men det kan vara tvärtom ibland också. Ja dom är så söta så man kan bara skratta. Men sist jag var ut så var dom hemska båda två, då var det jobbigt, men dom hade väl en massa överskottsenergi.
Peggy!
Rozz!
Ja och eftersom vi ändå är inne på det här med stallet så måste jag ju nämna att Pernilla ska flytta hit till Jäderfors! Woop woop! Kommer bli jättenära för mej ju! Så mysigt :D
Jag skulle (ska väl fortfarande, typ iallafall) ha Mowina på foder när hon kom hem från betäckningen och då tänkte jag ställa henne i Årsunda där Carro har sin häst, men det skulle ju bli lite dyrt att sitta och åka från Jäderfors till Årsunda varje dag, plus att betala stallhyran på 1700kr. Fast vi tänkte ju samåka så mycket som möjligt, men det blir ju en del åkande ändå. Men nu när Pernilla ska bo här så är det ju helt klart bäst att Mowina får stå där också, gratis också haha. Men jag ska hjälpa till så mycket jag kan! Sen åker ju hon till Irland lite då och då, så då blir det väldigt enkelt för mej att ta in/utsläpp och fixa allt annat så att hennes mamma slipper åka så mycket.
Finaste Mowiie <3
Sen vet väl de flesta att jag jobbar som croupier? Det är så himla kul! Lätt bästa jobbet haha. I början var det lite jobbigt, för jag är ju lite blyg och osäker så det var vissa som körde lite med mej, men nu är jag mer säker så nu är det inga problem. T.ex i lördags var det en väldigt full kille som spelade och så kastade han markerna så då fick han gå, men han hade ju iofs inga marker kvar haha, rätt åt honom. Jag hatar dock att spela mot såna som man känner bra och så vinner jag allt på en gång, det känns lite surt, men åh andra sidan så får man skylla sej själv om man spelar.. Men jag älskar när det kommer såna där kaxiga jävlar som säger 'hon kommer ändå bli tjock' så får jag 21 på typ 5-6 kort. Haha skadeglädje is the shit! T.ex i helgen så var det en sån som sa så hela tiden för jag fick bara 2-3-4 som första kort flera gånger, men fick ändå 21 flera gånger och han förlorade. Mohaha xD
Det är faktiskt väldigt bra för mitt självförtroende det här jobbet. Jag tycker ju själv inte att jag är så jätteduktig, jag blandar inte korten så snabbt (25-30 sekunder, haha ja jag har tagit tid, dock är 45sekunder max vad det får ta), jag lägger inte ut korten så snabbt (för att jag vill inte ha det slarvigt utlagt utan vill ha korten rakt och snyggt) och jag räknar inte supersnabbt alla gånger, men de flesta säger att jag är duktig. I helgen kom en personal fram på Lobby och berömde mej och sa att jag var duktig. Det är skönt att höra. Och första gången jag träffade Sanna (hon jobbar också som croupier här i Sandviken, jätteduktig!) så visste inte jag vem hon var så stod hon och en kille och spelade, eller ja hon spelade inte direkt för det får vi inte, hon hjälpte honom, och så sa hon åt mej att lägga korten si och så och så räknade hon och sa på vilka som jag skulle ge marker och vilka jag skulle ta och vilka som gick jämt upp. Skitdryg var hon, blev riktigt irriterad haha! Men jag lyssnade inte utan räknade och la ut markerna när jag hade kollat att det stämde och sen efteråt så kom hon fram och berättade att hon också jobbade som croupier och hon tyckte att jag var duktig. Det värmde kan jag säga! Men jag började lägga korten som hon sa faktiskt, så hon är väldigt nöjd ;) När jag gjorde praktik gjorde jag det med en tjej som heter Emma och hon är sjukt snabb kan jag lova! Men hon har jobbat i typ 1 år tror jag, och hon sa att jag räknade väldigt snabbt och det var också skönt att höra. Sen var chefen på besök en gång och sa också att jag var duktig. Och varje helg är det alltid nån som spelar som säger att jag är bra. Det värmer verkligen! :D
Snyggaste jobb-outfiten har man iaf, haha
Sen vet ni nog att jag pluggade på CVL förut? Det gör jag fortfarande.. Blev inte klar förra terminen pga allt jävla skit, jag var ju deprimerad och hade massa annat att tänka på också så förde över lite poäng till denna termin så att jag skulle göra klart. Men det blev inte som jag tänkt denna termin heller, så lär lägga på ett kol nu för den sista juni ska jag vara klar. Har iofs bara 1 prov kvar i matte och 1 i spanska. Men jag satsar på matten för det är viktigast.
Angående min depression så går jag hos en snubbe och snackar, och så har jag ätit antidepressiva men det blev inte bättre av det så slutade. Plus att det var en del andra saker som gjorde att jag slutade med dem, jag har lite piller-fobi som ni kanske förstår..
Ojoj vilket långt inlägg! Men så blir det väl när man har haft ett såpass långt uppehåll.
Idag ska jag plugga och så ska jag ringa några samtal samt höra med Caroline om hon vill ses en liten stund, vi har lite girltalk att ta igen.. ^^ Och så har jag pengar och korn som hon ska ha och så vill jag gärna ha bilderna sen förra helgen hehe :)
Men ni får ha det fint tills vi hörs igen! Förhoppningsvis nån dag framöver ;)
Hej! Roligt att läsa om vad du har gjort den senaste tiden och vad du gör nu. Tråkigare med motgångarna, men det är livet helt enkelt :-/ Hoppas det går bra på proven, tänkte du söka in på ekonomi-linjen sen?! ;-) /Johanna Berg
SvaraRadera